» » » ADHD symtom är individuella

ADHD symtom är individuella

publicerat i Nyhet | 0

Det är också en enorm frustration att inte ro alla idéer i land. ADHD i ett nötskal. Jag har försökt förklara flertalet gånger hur det är att leva med ADHD men det tål att upprepas eftersom så många tror att de vet vad det innebär fastän de inte vet någonting. Det är också vanligt att man generaliserar och tror att ALLA med ADHD fungerar på samma sätt. Det stämmer inte. Jag kan bara stå för hur det fungerar för just mig. Jag har ju dessutom en del inblick i hur det fungerar för mina barn med diagnos. Jag känner ganska mycket folk och har gjort tolkningar av hur det fungerar för dem. Som sagt, tolkningar!

 

För mig är inte ADHD något ont längre. Jag vill inte längre dö, jag känner inga behov av att hetsäta eller svälta mig, jag har ingen ångest och jag har kommit över min sociala fobi. Jag missbrukar inte längre och jag tar inte skit från en misshandlande psykopat. Jag känner mig inte ensam, jag har inte dåligt självförtroende i samma grad som tidigare och framförallt, jag är inte ensam. Jag sover som en gris, vaknar som ett pling och jag håller igång hela dagar utan någon som helst medicin. Jag är fortfarande impulsiv men inte på ett så destruktivt sätt att jag riskerar mitt liv när jag är det. Jag funkar på ett sätt som gör att jag kan använda mitt ADHD-driv på ett konstruktivt sätt istället. Jag gillar läget…

 

Det jag fortfarande har problem med eller begränsningar i pga min ADHD är att jag har svårt att fokusera på mer än en sak i taget. Jag är så ofokuserad i ej vardagliga situationer att jag inte kommer ihåg någonting. Mitt arbetsminne är som en guldfisks. Jag blir lätt förbannad och ibland blir jag så förbannad att jag slår sönder saker och det svartnar för ögonen. (Jag jobbar på de bitarna). Jag har fortfarande ett alldeles för stort behov av att det skall hända saker hela tiden. Jag påbörjar i princip varenda idé jag får men jag avslutar kanske bara fem procent av dem. Jag retar upp mig på människor som inte säger vad de menar och jag har inte tid att lyssna. Jag måste verkligen anstränga mig för att tycka att det är värt att lyssna på vad andra har att säga. Jag fastnar i tankar, inte ältande utan bara fastnar som om jag dagdrömmer i princip tjugo gånger per dag. Jag tycker andra tänker alldeles för långsamt.

Jag har ungefär tjugo nya idéer i veckan som jag vill göra något stort av, jag påbörjar som sagt de flesta idéer men jag har inte fokus nog att slutföra dem. Hur som helst, jag gillar ADHD, jag tror att jag hade varit en ganska tråkig person utan den.

Madelein Larsson Wollnik, ordförande Attention Hisingen-Kungälv

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmailFacebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.